Vår dag den 29 september

Bild

Resandefolkets dag 29 september

Resandefolk

Vår dag den 29 september

Debattinlägg i tidningen Arbetaren av ledamot Britt-Inger Lundqvist den 19 september läs hela artikeln här http://arbetaren.se/artiklar/vi-vill-inte-vara-det-gomda-folket-langre/

”Vi Resande har vår dag är den 29 september och den är till minne av de Resandefolk som kom till Stockholm 1512. Ja, officiellt har vi ingen egen dag, men för oss Resande är nog den här dagen den enskilt viktigaste dagen i vår historia. Så det är inte mer än rätt att vi firar vår nationaldag den 29 september och fixar oss en egen flagga.

Varför är det då så viktigt att ha en nationaldag? Jo, den förenar, stärker, den gör att vi kan känna oss stolta över oss själva och den bekräftar att vi faktiskt finns. Det har gjorts åtskilliga försök att utrota oss och vi blev det gömda folket. Vilket gör en egen dag viktig, för vi finns och vi vill fira vår ankomst till Norden.

Vi vill inte vara det…

View original post 199 fler ord

Umeå jämför hemlösa missbrukare, sjuka och barn med djur

Anders Ågren (M) i Umeå jämför hemlösa missbrukare, sjuka och barn med djur.

Anders Ågren har uttalat sig angående att det har visat sig att hemlösa och missbrukare periodvis bosatt sig i stationshuset i Umeå. På bilden ser vi hur han tackar en kvinna som benämner gruppen som patrask.

Moderaterna har också via sin slaskmediasida ”Nyheter i Västerbotten” försökt få det till att Umeås hemlösa som söker skydd inne i stationshuset enbart består av ”utsatta EU-medborgare”. Det är en lögn som enbart syftar till att sprida hat mot romer.

Hemlöshet är något som alltid upprört moderater. Inte pga det inhumana i att det finns människor som inte har någonstans att bo, utan för att de hemlösa skräpar ner. Så det kanske inte borde vara förvånande att Anders Ågren ser ner på Umeås hemlösa och uttrycker sig med ett sådant förakt mot dem.

I Anders Ågrens egen blogg står att läsa om hans upprördhet över att det är blod och avföring på toaletterna. Han är alltså inte, vilket vore det naturliga för en någorlunda empatisk person, upprörd över att det finns hemlösa med kroniska magbesvär som inte får hjälp, utan att han nu känner sig nödd och tvungen att bränna Umeå-bornas skattepengar på fler väktare som kan jaga ut de sjuka.

Förutom sjuka människor, så finns det även narkomaner, pensionärer och barn som från och till bott på stationen. Några av dem är romer. Andra tillhör den något diffusa gruppen ”våra egna” som moderater då och då påstår sig vilja hjälpa. Men Anders Ågren verkar inte diskriminera på det sättet. Han är beredd att sätta in resurser till väktare som kan jaga vem som helst som har den dåliga smaken att vara hemlös och fattig i Umeå.

Hemlöshetens pris betalas i första hand av de hemlösa, i form av social utslagning. Det obehag Anders Ågren känner inför att veta att det lever svårt sjuka människor på gatorna i Umeå som riskerar att smutsa ner, torde inte gå att jämföra med upplevelsen att vara kroniskt sjuk och jagad av Anders Ågrens väktare.

Hur det än ser ut på centralstationen, så är den största skithögen i det här sammanhanget ingen annan än Anders Ågren själv.

 

RUNGs foto.

RUNG ger barnen i lägret mat

Flera gånger under de senaste veckorna har vi fått höra att barnen i lägret är hungriga. Det går inte få ihop tillräckligt med pengar för att det ska räcka till. Är dessutom nåt av barnen sjukt så är den dagens inkomst 0kr.

Barn i Sverige ska inte behöva gråta av hunger, vilket jag fått höra att de gjorde. Det går inte bara att låtsas som det regnar. Jag pratar med Linda ordförande för RUNG, som hört samma sak. Vi bestämmer oss för att göra nåt åt saken.

Mot ICA för att inhandla frukt, bröd och pannkakor.

Mot lägret för att dela upp maten så att det kom alla barn tillgodo.

delning

 

I lägret blir jag varmt välkomnad av alla. När vi har hälsat lånar jag ett bord där vi delar upp allt i påsar 5 bananer, 1 äpple, 1 päron, 2 bröd och två pannkakor.Vi hjälps åt att dela upp det i påsar och alla är införstådda med att det här är barnens.

När jag står och delar ser jag i ögonvrån en liten hand som kommer och försöker komma åt pannkakorna. Jag låtsas inte se det men det är inte så lätt när man inte riktigt når upp så till sist måste jag hjälpa tjavon att nå upp och få tag på en pannkaka.

Till sist har vi delat upp nästan allt i påsar. Totalt blev det 20 påsar.

påsarna

Alla hjälpte till så att vi säkert inte missade något barn och de barn som inte var på plats fick sina påsar lagda i sina husvagnar. Diskussionerna gick höga men till sist var det klart och alla barn hade en påse med godsaker att äta när de kom tillbaka.

Sen fanns det små händer som fick lite extra. Det är svårt att motstå de små livens ögon och små händer.

 

Och det är inte helt enkelt att bära sin påse till husvagnen när man är liten.

tjavon

 

Men skam den som ger sig och till sist kom han fram och kunde stolt visa upp sin påse.

 

tjejen

Det fanns mer än en pannkaksintresserade i lägret med små händer som också ville smaka av det goda. Jag älskar dessa underbara ungar som får mitt hjärta att smälta. Det är en skam i vårt Svenska välmående samhälle att vi har små barn som går hungriga.

Men idag har de i alla fall fått lite godsaker att tugga på med en hälsning från mig, Linda och RUNG.

//Britt-Inger

Resandefolkets mat, köttsoppa från norr

Resandefolk

I våras var det många som var i Finnerödja på den arkeologiska utgrävningen av Krämarstan och fick smaka av Lindas goda köttsoppa. Och nu kontaktar Finnerödja hembygdsförening Linda om att få receptet inför hantverksdagen den 3 augusti i Finnerödja. De ska koka köttsoppa eftersom de kommer ägna den här dagen åt resandefolkets hantverk och vad kan passa bättre än att äta köttsoppa.

Här kommer receptet till alla som vill äta riktig resandemat

Köttsoppan från norr
1 kg kött (gärna älg) – i bitar
1 kg potatis – skalad, tärnad
1 rotselleri, skalad, tärnad
Några morötter i slantar
1 purjolök, strimlad
5-6 lökar, skivad
En onödigt stor klick riktigt smör
Nymald svartpeppar
Salt
1 ben eller en god buljong
Vatten
(om du inte hittar någon grönsak, eller vill ha någon helt annan, så är det inte hela världen. Det är ju löken och klimpen som gör soppan egentligen)

Till klimpen
5…

View original post 247 fler ord

Vi ska inte leva i skuggorna

Bild BiL Statens institut för rasbiologi grundades 1922.

033

Text och bild Kurt Magnusson:

Vi ska leva här och nu.

Jag blev lite konfunderad när en person skrev till mig, i ett sammanhang när jag beskrev mitt liv och andra resandebarns öden som blivit omhändertagna.

”Det är ju historia nu vi måste glömma vem vill hålla på med sånt”

Ungefär så stod det, något som gav mig rysningar. Visst vill många resande fortfarande gömma sig som våra gamla gjorde, men de gjorde det när tiden var full av hat för oss ”tattare”. Samhället jagade oss med allt de kunde, rasismen var utbredd i hela landet och vårt folk hade all rätt att gömma sig just för att inte barnen skulle bli jagade slagna mm.

Kurt Magnusson 4 år gammal och omhändertagen av samhället och barnhemsvård.

Kurt den lilleMånga av oss har inte ens upplevt denna tid. Det är de som tycker vi ska vara tysta och inte visa att vi egentligen är ett stolt folk som har funnits i Sverige i århundraden. Förr fanns inte samma slags öppenhet man kunde inte som enskild göra sin talan som i dag när datorn gett även oss lite makt.

I dag kan vi tala om vad man gjort mot oss resande och fritt tala om våra öden.

”Dom som fortfarande finns i livet efter sin hemska barndom”

Jag blev kontaktad av Thomas Kanger, han ville att jag skulle vara med i Kalla fakta En stulen barndom sågs av svenska folket och det blev ett ramaskri många trodde inte detta hänt i Sverige. Det hade hänt i vårt grannland Norge men inte här, så klart hade det även hänt här.

Nu tackade jag nej till att vara med i programmet, vilket jag i dag ångrar, men jag hade på något vis förtyckt min barndom. När han kom in på mitt kontor och vi satt där och samtalade kom minnena upp och jag kunde inte bearbeta dem. Det blev en hemsk tid efter samtalet, sen kom programmet på tv och det fick mig att börja skriva ner lite. Jag begärde ut mina papper, de som fanns kvar i arkiven.

Det blev en läsning som fick mig att skämmas över hur folk kunde skriva om mig och många av mina resandekamrater från barnhememstiden. Vi var inte värda ett röttet lingon. Man gjorde narr av hur vi talade och skrev, sa att vi var stortjuvar mm. Läsningen gav mig hemska mardrömmar. Efter ett tog jag mig i kragen och tänkte detta måste ju komma fram på något vis. Jag skrev ner en bråkdel av min barndom, med min vän Britt-Ingers hjälp, skrivandet var nytt för mig och att blotta sig för folk som läste var hemskt i början. Jag ville vara anonym först, efter en tid ändra mig och gick ut med mitt namn. Hur skulle annars folk tro på det som hänt.

Jag har jobbat med detta det har blivit rätt många år nu. Vi fick till Vanvårdsutredningen och ersättningsnämnden. Vi var vi många, inte bara resande som jobbade med detta, men jag själv skrev och mailade samtliga ministrar under många år tills Morgan Johansson svarade mig. Han skrev att detta som hänt är förfärligt jag kommer att tillsätta en utredning om detta. Så kom Göran Johansson in, folk fick komma till tals, och berätta vad de varit med om.

Många sökte och fick sin ersättning men lika många fick avslag.

Sen dök detta upp om att varför ska vi tala om det förflutna? Det är ju många år sen nu säger många som är yngre??
Ska vi bara hålla käft och tiga när jag har sett mina barndomsvänner, släktingar m.m. försvinna i droger och psykisk ohälsa för de har blivit så illa behandlade. De har blivit fråntagna sin barndom, misshandlade fysiskt och psykiskt, listan kan göras hur lång som helst.

Jag som fortfarande har kvar min lilla heder och tycker detta är en jätteviktig sak och har upplevt detta helvete. Tycker det är viktigt att visa hur man behandlat oss ”tattarebarn”. Ska jag vara tyst och gömma mig? Som våra gamla gjorde! Det kan jag inte, därför är detta en jätteviktig fråga för mig. För att vi ska få någon slags rättvisa, visst blev även andra barn omhändertagna men långt i från så som resandebarnen blev om man räknar %. I Göteborg blev nästan varenda resandefamilj drabbad.

Detta får bli som en liten förklaring till det jag och mina vänner gör. Och kanske också ett svar på varför vi gör det. Jag är stolt över att vara av resandesläkt även om jag inte fått växa upp bland min släkt så har jag ändå hitta dem genom åren. Mitt livs pussel fick de saknade pusselbitarna på plats allt eftersom jag hittade igen min familj och släkt.

Vår historia är vår rikedom och gör oss till de personer vi är och att förneka eller glömma det skulle göra oss till ett fattigt folk. Vi ska vårda och bevara vår historia men vi ska leva i nutiden och framtiden.

En skojares betraktelse. Bonden

Detta hände sig en dag på 70 talet. Som ni vet försörjde sig många resande på gårdfarihandel mm.

sausage-6069Det här var en dag som alla andra och som vanligt gjorde vi oss klar för att tjäna några kronor. Den här dagen begav vi oss ut och för att beckna rökt korv och sill i plåtburkar som jag och en kompis fått tag i billigt. Vi hade köpt på oss ett lager. Vi gjorde ofta så ibland var det korv eller sill och ibland andra saker vi köpte. Vi samlade på oss det vi ansåg man kunde sälja hos bönderna och stuvade in det i bilen på våra försäljningsresor.

Den här gången var det korv och sill. Korven hade vi i plastbackar invirade i papper i och sillburkarna stod bredvid där bak i bilen. Solen lyste och snön gnistrade när vi gav oss i väg ut på landet på vår försäljningsrunda. Vi åkte förbi åkrar, ängar och in iskogar vi stannade vid varje hus vi åkte förbi. Försäljningen gick ganska bra och vi sålde i nästan varenda gård.

Det här var vid juletid och korven var god och folk ville även ha sill till jul så det var en lysande försäljning. Vi kom så småningom fram till en gård och nu var det var min tur att sälja. Vi tog var annat ställe jag och min vän. Jag gick ut och började ropa på bonnen som höll på att köra ut dynga på gödselstan, han hade väl gjort rent för grisarna eller nåt. Han frågade vad det handlade om och jag drog min ramsa om sill och korv till julen.

Passa på nu sa jag det är god nyrökt korv och sillen står sig länge. Jasså du sa bonnen ”det är krämmare ut och och lurar folk” i ett otrevligt tonfall och fortsatte ”det du säljer är väl upprötet och luktar skit så här ska vi inte ha något”.

Jag blev nu lite förbannad för han var så otrevlig och jag hade inte varit annat än trevlig mot honom. Jag fick ur mig i ilskan att ”lukten lär du ändå inte känna för du luktar väl än värre där du står i gödseln upp till halsen”.

Nu blev han blev tvärgalen och slängde grepen efter mig så gödseln skvätte. Jag skyndade mig därfrån och slängde mig in i duetten för att komma undan. När vi gasade på därifrån såg vi i backspelen att bonnen kom springandes i storstövlarna efter bilen. Min vän skrattade och sa att ”han vill nog ha korv i alla fall”.

Vi fortsatte vår försäljningsresa, korven var nyrökt och god och sillen höll sig länge, solen sken och snön gnistrade. Vi sålde bra hela dagen, fram mot kvällningen var lagret slut och vi åkte hemåt både nöjda och glada för vi inte bara fått sålt allt vi skrattade också gott åt den otrevliga bonden som kastade grepen efter oss och jagade bilen i storstövlarna.

 

Dinglarens väg – en bok om resandefolket

Sagomuseet har recenserat Dinglarens väg – Vorsnos drom
” I en kortfattad och men intresseväckande inledning berättar de om resandefolkets historia i Sverige. Det är en angelägen bok som visar hur misstro och förföljelser mot resande levt kvar in i nutiden och hur viktiga personliga livsberättelser är när det gäller att skildra både historien. Utan människors högst egna livsupplevelser haltar historien.”

Sagomuseets Blogg

tattarstenenVid landsvägen från Bjärnum till Markaryd restes 1766 en sten som markerar gränsen mellan Kristianstads och Kronobergs län och därmed också mellan Skåne och Småland. Stenen kallas för Tattra sten eller Tattartavlan efter en gammal sten som tidigare stod här och förbjöd tattare “och annat löst sammangaddat folk infart i länen”.

tattarstenen-1Redan Gustav Vasa beslöt att tattarna skulle utvisas ur landet och under de följande århundradena utfärdades en rad förordningar att tattare och zigenare skulle hängas eller gripas och utvisas ur riket. 1748 utfärdade Kungl. Majt ytterligare en förordning om åtgärder mot “ främmande af the så kallade tartarers och zigeuners samt annat löst folks och lättingars strykande omkring landet”. Om dessa kommit in i landet nyligen skulle de jagas ut ur riket och ifall de återkom skulle de straffas med spö. Hade de tidigare uppehållit sig i en stad skulle de förbli där och inte “stryka omkring landet eller…

View original post 820 fler ord