Teaterpremiär slutade på akuten som tolk

Kvällen var utstakad. Vi skulle hämta upp lite kläder. Det skulle bli ett snabbt besök i det romska tiggarlägret, teaterpremiär och mingelparty med teaterfolket som skulle auktionera ut lite planscher och donera pengarna till ”Hjälp Västerbottens tiggare”.

Vi fick börja med att styra om för att möta upp SVT som ville göra ett inslag. Vi mötte upp dem vid kulturhuset och i blåsten intervjuades Linda medan jag mest fasade för kvällens minglande. Efter ett tag var alla nöjda och vi for mot Mariehem för att hämta upp kläder. Vi möttes av påsvis med kläder och en slant till mediciner.

 

Det värmer att det finns så omtänksamma människor. Nästa punkt på dagordningen var lägret. När vi kom dit var det tomt sånär som på ett par ungdomar som huttrande gjorde oss sällskap tills romerna började komma hem efter dagens vedermödor.

 

Som alltid möts vi med värme. Vi bjuds in i ett av skjulen. Det dras fram stolar att sitta på, vänliga gester och uppskattande ord. Erik och Emma från ”Allt åt alla i Umeå” kom ned för att träffa oss. Emma visade sig vara sjuksköterskestudent. Vi började prata krämpor med våra vänner. Emma for till apoteket för att lindra tandvärk och brinnande fötter. Hon hittade också en eventuell blodpropp. Det var fantastiskt. Med lite samarbete kunde vi lösa så mycket!

 

Efter en stund sticker Eva in huvudet i skjulet och säger att hennes far är mycket dålig. Jag tar med mig Emma och vi går till faderns tält. Han har svårt med andningen. Astma, kol och bronkit. Eventuellt kärlkramp. Han kan inte äta. Han är liten och har spondylos, så han ser väldigt liten ut. Alla hans mediciner har för länge sedan tagit slut. Emma och jag tycker att han behöver åka in akut. Efter lite logistik kör jag en bulgarisk BMW mot en öppen närakut. Med farbror, blivande sköterska och farbrors barnbarn.

 

Väl framme har man svårt att mäta syresättningen i blodet. Mannen fryser och är kall. Det dröjer innan apparaten kan få ett värde – 65. Jag drar diskret efter andan. Det var värre än jag trodde. Plötsligt i sjukhusbelysningen kunde man se den askgråa färgen i ansiktet. Då och då kunde man höra pipande andningsljud.

 

Han var medtagen. Personalens reaktioner över att han bor i tält var tystnad. Talande tystnad. Sköterskan från akuten sa att vi lugnt ska byta rum. Till akutrummet. Det är allvar. Man tar prover och ställer frågor och inte helt oväntat beställs en ambulans. Man kopplar in syrgas och ger medicin. Eftersom jag tolkar får jag avstå den bulgariska BMW:n till förmån för ambulansen.

 

Ambulansen ringer in till sjukhuset så de är förberedda när vi kommer in. De möter oss i intaget och vi hamnar i ett större akutrum. Samma frågor igen. De är noggranna. Tar så mycket prover att jag oroar mig för om farbror ska hålla ihop. Frågorna repeteras. Fylla i formulär där de flesta frågorna bara får ett streck. Hemadress, personnummer, adress i hemlandet, försäkring, sådant har inte en romsk man från Rumänien.

 

Däremot så la de på honom filtar och tände en infravärme som de hade i taket inne i akutrummet. Det var rörande. Plötsligt återfick han ansiktsfärgen. Han började tala med sitt barnbarn. Den tysta och ostadiga mannen fick liv. Mitt framför ögonen på oss. Doktorn kom in och drog samma batteri av frågor som vi redan gått igenom flera gånger. Farbror svarar med starkare röst och flera ord. Det var så fint att se.

 

Doktorn behåller såklart farbror på sjukhuset. Själv Fick jag skjuts till bulgarisk BMW som skulle tillbaka till lägret. Därefter kändes det som natt. Men bara för att jag missat teatern så kom jag inte undan mingelfesten. Från akutrum och bulgarisk BMW till kulturfolk och dånande musik. Det var som att kliva av ett flygplan på totalt okänd ort. Munnar rörde sig men jag hörde inte så mycket. Lamporna blinkade och folk dansade och hade en hyfsad fredagskväll. Jag tänkte nog faktiskt på det tysta lägret jag lämnat bilen i. Mörkt. Kallt. Ödsligt. Auktionen drog igång och jag applåderade entusiastiskt vid varje avslut. Vi får pengar. Igen. Vi kan fortsätta hjälpa. Vi jobbar vidare. Fast en annan dag. Nu ska här åkas hem och sova

 

Gini

—————————————————————————————————-

RUNG kommer att verka för: R: Resandefolket U: med fokus på de Unga och språket N: Resande som Nyss insett att det är resande G: och självklart för alla Gamla Resande

Vår medlemsavgift är:
75 kr för enskild medlem
150 kr för ett familjemedlemskap
75 kr för att bli stödmedlem.

Sätt in pengarna på bg 187-6515 och skriv ditt namn skicka ett mail (resandefolk@gmail.com) till oss med ditt namn, vid familjemedlemskap även antalet i familjen eller om ni är stödmedlemmar. Glöm inte skriva adressen och er mail också.

Hemsidan: http://www.resanderung.tk/
Twitter: https://twitter.com/Resandefolk
Fb,s gilla sida: http://www.facebook.com/resandefolk

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s