Vår dag den 29 september

Bild

Resandefolkets dag 29 september

Resandefolk

Vår dag den 29 september

Debattinlägg i tidningen Arbetaren av ledamot Britt-Inger Lundqvist den 19 september läs hela artikeln här http://arbetaren.se/artiklar/vi-vill-inte-vara-det-gomda-folket-langre/

”Vi Resande har vår dag är den 29 september och den är till minne av de Resandefolk som kom till Stockholm 1512. Ja, officiellt har vi ingen egen dag, men för oss Resande är nog den här dagen den enskilt viktigaste dagen i vår historia. Så det är inte mer än rätt att vi firar vår nationaldag den 29 september och fixar oss en egen flagga.

Varför är det då så viktigt att ha en nationaldag? Jo, den förenar, stärker, den gör att vi kan känna oss stolta över oss själva och den bekräftar att vi faktiskt finns. Det har gjorts åtskilliga försök att utrota oss och vi blev det gömda folket. Vilket gör en egen dag viktig, för vi finns och vi vill fira vår ankomst till Norden.

Vi vill inte vara det…

View original post 199 fler ord

Annonser

Umeå jämför hemlösa missbrukare, sjuka och barn med djur

Anders Ågren (M) i Umeå jämför hemlösa missbrukare, sjuka och barn med djur.

Anders Ågren har uttalat sig angående att det har visat sig att hemlösa och missbrukare periodvis bosatt sig i stationshuset i Umeå. På bilden ser vi hur han tackar en kvinna som benämner gruppen som patrask.

Moderaterna har också via sin slaskmediasida ”Nyheter i Västerbotten” försökt få det till att Umeås hemlösa som söker skydd inne i stationshuset enbart består av ”utsatta EU-medborgare”. Det är en lögn som enbart syftar till att sprida hat mot romer.

Hemlöshet är något som alltid upprört moderater. Inte pga det inhumana i att det finns människor som inte har någonstans att bo, utan för att de hemlösa skräpar ner. Så det kanske inte borde vara förvånande att Anders Ågren ser ner på Umeås hemlösa och uttrycker sig med ett sådant förakt mot dem.

I Anders Ågrens egen blogg står att läsa om hans upprördhet över att det är blod och avföring på toaletterna. Han är alltså inte, vilket vore det naturliga för en någorlunda empatisk person, upprörd över att det finns hemlösa med kroniska magbesvär som inte får hjälp, utan att han nu känner sig nödd och tvungen att bränna Umeå-bornas skattepengar på fler väktare som kan jaga ut de sjuka.

Förutom sjuka människor, så finns det även narkomaner, pensionärer och barn som från och till bott på stationen. Några av dem är romer. Andra tillhör den något diffusa gruppen ”våra egna” som moderater då och då påstår sig vilja hjälpa. Men Anders Ågren verkar inte diskriminera på det sättet. Han är beredd att sätta in resurser till väktare som kan jaga vem som helst som har den dåliga smaken att vara hemlös och fattig i Umeå.

Hemlöshetens pris betalas i första hand av de hemlösa, i form av social utslagning. Det obehag Anders Ågren känner inför att veta att det lever svårt sjuka människor på gatorna i Umeå som riskerar att smutsa ner, torde inte gå att jämföra med upplevelsen att vara kroniskt sjuk och jagad av Anders Ågrens väktare.

Hur det än ser ut på centralstationen, så är den största skithögen i det här sammanhanget ingen annan än Anders Ågren själv.

 

RUNGs foto.

RUNG ger barnen i lägret mat

Flera gånger under de senaste veckorna har vi fått höra att barnen i lägret är hungriga. Det går inte få ihop tillräckligt med pengar för att det ska räcka till. Är dessutom nåt av barnen sjukt så är den dagens inkomst 0kr.

Barn i Sverige ska inte behöva gråta av hunger, vilket jag fått höra att de gjorde. Det går inte bara att låtsas som det regnar. Jag pratar med Linda ordförande för RUNG, som hört samma sak. Vi bestämmer oss för att göra nåt åt saken.

Mot ICA för att inhandla frukt, bröd och pannkakor.

Mot lägret för att dela upp maten så att det kom alla barn tillgodo.

delning

 

I lägret blir jag varmt välkomnad av alla. När vi har hälsat lånar jag ett bord där vi delar upp allt i påsar 5 bananer, 1 äpple, 1 päron, 2 bröd och två pannkakor.Vi hjälps åt att dela upp det i påsar och alla är införstådda med att det här är barnens.

När jag står och delar ser jag i ögonvrån en liten hand som kommer och försöker komma åt pannkakorna. Jag låtsas inte se det men det är inte så lätt när man inte riktigt når upp så till sist måste jag hjälpa tjavon att nå upp och få tag på en pannkaka.

Till sist har vi delat upp nästan allt i påsar. Totalt blev det 20 påsar.

påsarna

Alla hjälpte till så att vi säkert inte missade något barn och de barn som inte var på plats fick sina påsar lagda i sina husvagnar. Diskussionerna gick höga men till sist var det klart och alla barn hade en påse med godsaker att äta när de kom tillbaka.

Sen fanns det små händer som fick lite extra. Det är svårt att motstå de små livens ögon och små händer.

 

Och det är inte helt enkelt att bära sin påse till husvagnen när man är liten.

tjavon

 

Men skam den som ger sig och till sist kom han fram och kunde stolt visa upp sin påse.

 

tjejen

Det fanns mer än en pannkaksintresserade i lägret med små händer som också ville smaka av det goda. Jag älskar dessa underbara ungar som får mitt hjärta att smälta. Det är en skam i vårt Svenska välmående samhälle att vi har små barn som går hungriga.

Men idag har de i alla fall fått lite godsaker att tugga på med en hälsning från mig, Linda och RUNG.

//Britt-Inger