En skojares betraktelser: Fritjof och Hjärta

Carl-Jularbo-med-farFrom Wikimedia Commons

Det var år 1913 i Roslagen och midsommar. Många resande hade samlats. Femtonåriga Hjärta gick runt där bland vagnarna och visste inte riktigt hur hon skulle få dagen att gå fortare.

Till kvällen skulle hennes kusin Kalle Jularbo komma och med honom Fritjof. Hennes kinder blev lika röda som klänningen hon lyckats manga till sig när hon tänkte på honom Fritjof. Han var ju en sån ståtlig karl.

Wilhelm hennes far skrockade när han såg henne och blinkade till de andra han satt och pratade med och sa:
Devel så dotra styrt ut sig kan ni förstå varför.

Det blev ett giddrande med Hjärta och hennes kinder blev rödare och rödare och en av de äldre fruntimmer sa:
Tror du Hjärta att en sån chuckard tjavo som Fritjof kommer att jura pre dig. Tror du han vill kamma en tjeja som honkar så kerja.

Hjärta som i vanliga fall kunde tala för sig blev plötsligt väldigt blyg och försvann till vagnarna längst ner vid backen där hon hjälpte till att skala pabbarna så skalen stod som ett fiskstim runt henne.

Under tiden i en vagn några mil därifrån satt Kalle och Fritjof och språkade om vilka låtar Kalle tänkt sig att spela på kvällen. Fritjof som spelade på ett gammalt enradigt dragspel-skulle också vara med och spela.

Men du sa Kalle flinande och stötte till Fritjof :
Du har väl inte tänkt dig att spela hela kvällen med mig du vill väl dansa med en viss jänta va.

Fritjof fick helt plötsligt mycket att att göra och syna tömmarna han höll i och det enda Kalle hörde som svar var något hmpt-liknande.

 Så kom då kvällen och när alla hälsat och språkats vid en stund så där som man gör när man inte träffats på länge tog Kalle dragspelet och tillsammans med Fritjof bjöd han upp till dans. Hjärta-stod lite vid sidan den däringa blygheten hade bara kastats sig över henne igen hon vågade knappt snegla mot Fritjofs håll.

Fritjof fingrar rörde sig snabbt över dragspelet medans ögonen letade efter Hjärta. Se där, han fick syn på henne. Så grann hon var i sin röda klänning. Men hans ögonbryn drog ihop sig, hm, hon vart visst uppbjuden av en annan.

Det blev några felaktiga toner på dragspelet och Kalle som följt Fritjofs blick, blinkade med ögat och sa:
Du kanske ska ta en paus från spelandet en stund.

Med snabba steg var Fritjof framme och knackade karln på axeln som dansade med Hjärta och sa:
Det är min dans nu kliv åt sidan.

Karln släppte Hjärta illa kvickt för en sådan blick Fritjof hade då kliver man åt sidan. Det blev både en och två danser och några till för Fritjof och Hjärta och Kalle tänkte nu får de snart sätta sig för jag vill ha en paus.

Det var som om Fritjof hört Kalle tankar för han sa:
Vi sätter oss en stund och språkas vid.

De slog sig ner i gräset en bit bort. Fritjog tog Hjärtas hand och sa:
Det blir väl du och jag nu.

Så blev det. Det fick 15 barn och många år tillsammans min Farmor och Farfar fyllda med både glädje och sorg, sånt som hör livet till. Jag har väl berättat lite fritt om deras början på sitt liv tillsammans. Men farfars ord kommer över mig idag. När farmor hade gått bort och han satt och berättade för mig om deras liv tillsammans.

Då sa han:
Lillmossan, du förstår för mig var hon alltid den femtonåriga flickan i den röda klänningen.

Lillemor Wilhelmsson Holmlund

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s