Resandefolkets historia

Historisk sett så startade det för ca 1500 år sedan när ett nomadfolk började vandra från Indien. De gick via sidenvägen och för ca 900 år sedan kom de till Europa via Balkan. I höjd med Rumänien vek några av dit, där de förslavades medan de andra fortsatte via Tyskland mot Skandinavien.

Det man sen med säkerhet vet är att den 29 september 1512 kom resandefolket in i Sverige då det finns dokumentation om detta. Så det är vår dag, det var då vi kom till Norden

I mitten på 1800-talet befriades romerna i Rumänien från slaveriet och de som kunde drog därifrån. Några dök upp i Norden men de två grupperna hade nu utvecklats åt två olika håll och kände inte riktigt igen varandra.

I början av 1700-talet, efter kung Karl XII:s förluster, när krigen hade avslutats, kan man via kyrkböckerna se att det fanns många resande i Sverige. De levde av att åka runt i byar och på marknader, där de erbjöd sina tjänster som hästhandlare, förtennare, kopparslagare och djurläkare. De jobbade också på tivoli, sålde varor på marknader eller knackade dörr.

Idag finns det finns fortfarande de som jobbar som de gjorde förr som försäljare och på marknaderna eller med tivoli även om det inte är lika många längre. Många har så kallade bisysslor där de handlar med olika saker. De flesta har fått en traditionell resandeuppfostran, de och deras barn vet att de är resande men vill inte att det ska komma ut. De är rädda att bli stämplade som ”tattare”, med allt vad det innebär av risk för diskriminering och utstötning.

Denna rädsla är fullt försåtlig då resandefolket har varit utsatta för övergrepp på ett sätt som andra grupper inte blivit. Staten Sverige gick i bräschen och såg till att bli det första landet i världen att upprätta ett rasbiologiskt institut i strävan att skapa ett starkt folk. 1921 lades en motion om detta i vår riksdag, som undertecknad av högerns Arvid Lindman och socialdemokraten Hjalmar Branting. Stödet för förslaget var brett och ingen opponerade sig mot denna motion.

Sverige fick sitt institut och efter att ha mätt och kategoriserat folket så skapades en handlingsplan för att skapa genetiskt utrymme för den ljusa, blåögda nordiska rasen på bekostnad av ”lappar, zigenare och tattare”. Denna plan fick namnet ”rashygien” och folkhemmet var ett faktum, landet lagom var i antågande. Rashygienisternas behov av en rengöring tillgodosågs år 1934 då steriliseringslagen kommer och blir kvar ända in på 70-talet.

63 000 människor har steriliserats i vårt land, vi är i framkant i förhållande till andra länder och deras folkmängd. Jämförelsevis steriliserades inte lika många romer eller samer, man räknar med att det fanns en steriliserad i vart fjärde hushåll bland resandefolket.

Resandefolket  blev extra drabbade för att de var lika men ändå olika och det gällde att göra sig av med dem så man inte missade dem för att de var lika. Nu var det inte så att vare sig romer eller samer blev skonade men de var så tydligt olika att de var lättare att identifiera.

Om man i detta perspektiv tittar på resande och kulturen så kan man säga att det är ett under att den överlevde (det finns inget om detta i skolans historieböcker). Resandekulturen anser jag överlevde tack vare sin anpassningsförmåga.

Och hur gick det sen då? Det är först i samband med invandringen under tidigt 1990 tal som resande själva kunde uppfatta en viss förändring åt det positiva hållet i samhällets attityd gentemot dem. Regeringen gjorde en pudel och istället för assimilering börjar man tala om integrering. Detta när assimileringen av resande redan mer eller mindre var avklarad.

Minoriteter och invandrare ska nu vara en del av det svenska samhället men samtidigt behålla sina traditioner och egenart, sitt språk och sin kultur. 1998 överlämnas en proposition och i denna proposition lämnas nu förslag med åtgärder som anses behövas för att Sverige skall kunna ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels eller minoritetsspråk. Det betyder att Sveriges nationella minoriteter och deras språk ska erkännas.

Under rubriken Romer står det att läsa att det även ska omfatta resande förutom romerna. 1999 klubbas lagen igenom och i februari 2000 blir resandefolket till sist erkända som en etnisk minoritet som tillhör gruppen romer och får i april en ursäkt från regeringen för alla orättvisor de utsatts för. Denna ursäkt kommer i form av en artikel på en tidnings debattsida och är undertecknat av vice stadsminister Lena Hjelm Wallén och socialminister Lars Engqvist.

Detta är vår historia, Resandefolkets historia.

Resandefolket och romerna är erkända minoriteter och det man kan fundera över hur man ska tillgodose bägge dessa gruppers behov utan att det blir på bekostnad av den andre.

—————————————————————————————————————————————————

RUNG kommer att verka för: R: Resandefolket U: med fokus på de Unga och språket N: Resande som Nyss insett att det är resande G: och självklart för alla Gamla Resande

Vår medlemsavgift är: 75 kr för enskild medlem

150 kr för ett familjemedlemskap

75 kr för att bli stödmedlem.

Sätt in pengarna på bg 187-6515 och skriv ditt namn skicka ett mail (resandefolk@gmail.com) till oss med ditt namn, vid familjemedlemskap även antalet i familjen eller om ni är stödmedlemmar. Glöm inte skriva adressen och er mail också.

Twitter: https://twitter.com/Resandefolk

Annonser