Vi ska inte leva i skuggorna

Bild BiL Statens institut för rasbiologi grundades 1922.

033

Text och bild Kurt Magnusson:

Vi ska leva här och nu.

Jag blev lite konfunderad när en person skrev till mig, i ett sammanhang när jag beskrev mitt liv och andra resandebarns öden som blivit omhändertagna.

”Det är ju historia nu vi måste glömma vem vill hålla på med sånt”

Ungefär så stod det, något som gav mig rysningar. Visst vill många resande fortfarande gömma sig som våra gamla gjorde, men de gjorde det när tiden var full av hat för oss ”tattare”. Samhället jagade oss med allt de kunde, rasismen var utbredd i hela landet och vårt folk hade all rätt att gömma sig just för att inte barnen skulle bli jagade slagna mm.

Kurt Magnusson 4 år gammal och omhändertagen av samhället och barnhemsvård.

Kurt den lilleMånga av oss har inte ens upplevt denna tid. Det är de som tycker vi ska vara tysta och inte visa att vi egentligen är ett stolt folk som har funnits i Sverige i århundraden. Förr fanns inte samma slags öppenhet man kunde inte som enskild göra sin talan som i dag när datorn gett även oss lite makt.

I dag kan vi tala om vad man gjort mot oss resande och fritt tala om våra öden.

”Dom som fortfarande finns i livet efter sin hemska barndom”

Jag blev kontaktad av Thomas Kanger, han ville att jag skulle vara med i Kalla fakta En stulen barndom sågs av svenska folket och det blev ett ramaskri många trodde inte detta hänt i Sverige. Det hade hänt i vårt grannland Norge men inte här, så klart hade det även hänt här.

Nu tackade jag nej till att vara med i programmet, vilket jag i dag ångrar, men jag hade på något vis förtyckt min barndom. När han kom in på mitt kontor och vi satt där och samtalade kom minnena upp och jag kunde inte bearbeta dem. Det blev en hemsk tid efter samtalet, sen kom programmet på tv och det fick mig att börja skriva ner lite. Jag begärde ut mina papper, de som fanns kvar i arkiven.

Det blev en läsning som fick mig att skämmas över hur folk kunde skriva om mig och många av mina resandekamrater från barnhememstiden. Vi var inte värda ett röttet lingon. Man gjorde narr av hur vi talade och skrev, sa att vi var stortjuvar mm. Läsningen gav mig hemska mardrömmar. Efter ett tog jag mig i kragen och tänkte detta måste ju komma fram på något vis. Jag skrev ner en bråkdel av min barndom, med min vän Britt-Ingers hjälp, skrivandet var nytt för mig och att blotta sig för folk som läste var hemskt i början. Jag ville vara anonym först, efter en tid ändra mig och gick ut med mitt namn. Hur skulle annars folk tro på det som hänt.

Jag har jobbat med detta det har blivit rätt många år nu. Vi fick till Vanvårdsutredningen och ersättningsnämnden. Vi var vi många, inte bara resande som jobbade med detta, men jag själv skrev och mailade samtliga ministrar under många år tills Morgan Johansson svarade mig. Han skrev att detta som hänt är förfärligt jag kommer att tillsätta en utredning om detta. Så kom Göran Johansson in, folk fick komma till tals, och berätta vad de varit med om.

Många sökte och fick sin ersättning men lika många fick avslag.

Sen dök detta upp om att varför ska vi tala om det förflutna? Det är ju många år sen nu säger många som är yngre??
Ska vi bara hålla käft och tiga när jag har sett mina barndomsvänner, släktingar m.m. försvinna i droger och psykisk ohälsa för de har blivit så illa behandlade. De har blivit fråntagna sin barndom, misshandlade fysiskt och psykiskt, listan kan göras hur lång som helst.

Jag som fortfarande har kvar min lilla heder och tycker detta är en jätteviktig sak och har upplevt detta helvete. Tycker det är viktigt att visa hur man behandlat oss ”tattarebarn”. Ska jag vara tyst och gömma mig? Som våra gamla gjorde! Det kan jag inte, därför är detta en jätteviktig fråga för mig. För att vi ska få någon slags rättvisa, visst blev även andra barn omhändertagna men långt i från så som resandebarnen blev om man räknar %. I Göteborg blev nästan varenda resandefamilj drabbad.

Detta får bli som en liten förklaring till det jag och mina vänner gör. Och kanske också ett svar på varför vi gör det. Jag är stolt över att vara av resandesläkt även om jag inte fått växa upp bland min släkt så har jag ändå hitta dem genom åren. Mitt livs pussel fick de saknade pusselbitarna på plats allt eftersom jag hittade igen min familj och släkt.

Vår historia är vår rikedom och gör oss till de personer vi är och att förneka eller glömma det skulle göra oss till ett fattigt folk. Vi ska vårda och bevara vår historia men vi ska leva i nutiden och framtiden.

Annonser