Om Resandefolk

RUNG är en riksomfattande verksamhet med säte i Västerbotten RUNG kommer att verka för: R: Resandefolket U: med fokus på de Unga och språket N: Resande som Nyss insett att det är resande G: och självklart för alla Gamla Resande

En skojares betraktelser: Fritjof, Ornäsdragarn och Brunte Brakskit

häst

Detta hände sig i Dalarna-runt 1920

 Fritjof var i behov av en ny häst så han tog sällskap med bror sin Hjalmar till marknaden. Det fanns denna dagen en hel del att välja och titta på. Men Ornäsdragarn gick de bara förbi för det visste varenda dinglare att med den karlen gjorde man inga affärer med. För alla visste vad han gjorde med hästarna till marknaden.

Så fick Fritjof syn på en brun valack som såg skaplig ut och verkade vara en bra körhäst. Vi väntar lite, sa Fritjof till Hjalmar tills karln som bäcknar den gjort klart affärerna med de andra kritterna. Han har kanske har blivit lite mjuk i knäna efter de köpesupar han har fått och då kan jag kan få den till ett bra pris.

Så de stod där och väntade och såg på när karln, en stor rundhult mas ifrån Vansbro, gjorde den ena affären efter den andra och fyllde på sin libra samtidigt som han tog suparna.

Till slut sa Fritjof:
Det var då en sjutusan till karl att tåla brännjack, han står ju rak som en fura.

Men hur det än blev med karlen från Vansbro och suparna så lyckades Fritjof få valacken till ett bra pris som bägge var nöjda med.

Just när de skulle till att gå för att skaffa en liter starkt att fröjda sig med (Fritjof pennade alltid, inget brännjack för än affärerna är klara så man håller sheron klar) stötte Hjalmar till Fritjof i sidan och sa:
Dicka pre Fritjof en bekant.

Nog var det en bekant alltid en stygglig bonde. Som för ett tag sedan, när han och hanses drängar en Lördagskväll fått i sig någon liter och skaffat mod, fick för sig att de skulle köra i väg tattar-packet-från deras nattläger. Fritjof hade då fått slagits för för sig och Hjärtat (Sofia) och de smås liv. Och hade inte en annan bonden (en bra karl ) som de fått löfte av att slå sig ner hos kommit till hjälp med sitt hemmafolk så vet man inte hur de hade slutat.

Hm -sa Fritjof, vi gör så här sa han och viskade i Hjalmar öra. För nu ska Brunte-brakskit få tebaks av tattarpacket. De bägge bröderna såg till att stygglingen såg dem och sen gick de till Ornäsdragarn. Där kerade sig Fritjof to att vara intresserad av en av hästarna den såg ju pigg ut men dickade man lite mera noga så såg man det man skulle se.

Fritjof frågade Ornäsdragarn vad han skulle ha för hästen. Karln sa sitt pris. Nja, sa Fritjof, du får allt slå ner. Det kan jag inte, svarade Ornäsdragarn, detta är ju den bästa av de jag har med mig i dag.

Hjalmar slog ut med händerna och sa till Fritjof:
Miro kan tji hilpra dig-miro honkar black.

Snabb som ett bössskott var då stygglingen framme vid Ornäsdragarn och sa:
Jag tar hästen till ditt pris, för det här packet förstår sig inte på när de ser något bra.

Hjalmar sa:
Nu stilar vi oss och jar så karln får göra sin affär. 

De bägge bröderna lommade iväg. Men bakom knuten till värdshuset slog Hjalmar sig på knäna, sadde och sa:
Jag mular Fritjof.

Fritjof flinade tillbaka och sa:
Nu är vi värda mer än en sup.

Senare på kvällen när de bägge bröderna,glada av dagens affärer, var på väg hem med valacken förspänd framför vagnen. Fick de syn på stygglingen efter vägen. Vagnen stod still och hästen hans låg stilla på vägen.

När bröderna passerade sa Fritjof:
Ja du, Brunte-brakskit nu får du allt kasta upp hästen på axeln om du ska få hem dem.

Som Farfar sa till mig när han berättade detta:
Man får alltid en chans att ge igen och många gånger krävs det inte styrka.

Lillemor Wilhelmsson Holmlund

Annonser

RUNG uttalar sig artikel i tidningen Opulens om barnhem

RUNG uttalar sig artikel i tidningen Opulens
PERSONLIG ASSISTANS. Det går bra för landet Sverige. Högkonjunkturen ger ringar på vattnet och finansminister Magdalena Andersson pratar om hur svensk ekonomi blomstrar. Konjunkturuppgången i Sverige borde komma alla människor till godo, kan man tycka. Därför är det obegripligt varför man sparar in på de allra mest utsatta i vårt samhälle.
För samtidigt som den svenska ekonomin blomstrar väljer den socialdemokratiska regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att spara in på den personliga assistansen. Motiveringen till uppdragen sägs handla om kostnader. Timmarna i assistansersättningen har på tio år ökat från i genomsnitt 101 timmar per person och vecka till 127 timmar. Vilka kostnader menar de?
Socialdemokraterna satt vid makten förra gången det begav sig, även om alla partier var med på den lagstiftningen. Detta skedde på 30- och 40 talen i vårt land. Lagarna skapades för att komma åt ”problemet” som då var ”tattare” (resandefolket), psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer med fysisk funktionsnedsättning och då i synnerhet kvinnor. Samhället försökte gömma undan och utrota dem, de dög inte som människor.

En skojares betraktelser: Fritjof och Hjärta

Carl-Jularbo-med-farFrom Wikimedia Commons

Det var år 1913 i Roslagen och midsommar. Många resande hade samlats. Femtonåriga Hjärta gick runt där bland vagnarna och visste inte riktigt hur hon skulle få dagen att gå fortare.

Till kvällen skulle hennes kusin Kalle Jularbo komma och med honom Fritjof. Hennes kinder blev lika röda som klänningen hon lyckats manga till sig när hon tänkte på honom Fritjof. Han var ju en sån ståtlig karl.

Wilhelm hennes far skrockade när han såg henne och blinkade till de andra han satt och pratade med och sa:
Devel så dotra styrt ut sig kan ni förstå varför.

Det blev ett giddrande med Hjärta och hennes kinder blev rödare och rödare och en av de äldre fruntimmer sa:
Tror du Hjärta att en sån chuckard tjavo som Fritjof kommer att jura pre dig. Tror du han vill kamma en tjeja som honkar så kerja.

Hjärta som i vanliga fall kunde tala för sig blev plötsligt väldigt blyg och försvann till vagnarna längst ner vid backen där hon hjälpte till att skala pabbarna så skalen stod som ett fiskstim runt henne.

Under tiden i en vagn några mil därifrån satt Kalle och Fritjof och språkade om vilka låtar Kalle tänkt sig att spela på kvällen. Fritjof som spelade på ett gammalt enradigt dragspel-skulle också vara med och spela.

Men du sa Kalle flinande och stötte till Fritjof :
Du har väl inte tänkt dig att spela hela kvällen med mig du vill väl dansa med en viss jänta va.

Fritjof fick helt plötsligt mycket att att göra och syna tömmarna han höll i och det enda Kalle hörde som svar var något hmpt-liknande.

 Så kom då kvällen och när alla hälsat och språkats vid en stund så där som man gör när man inte träffats på länge tog Kalle dragspelet och tillsammans med Fritjof bjöd han upp till dans. Hjärta-stod lite vid sidan den däringa blygheten hade bara kastats sig över henne igen hon vågade knappt snegla mot Fritjofs håll.

Fritjof fingrar rörde sig snabbt över dragspelet medans ögonen letade efter Hjärta. Se där, han fick syn på henne. Så grann hon var i sin röda klänning. Men hans ögonbryn drog ihop sig, hm, hon vart visst uppbjuden av en annan.

Det blev några felaktiga toner på dragspelet och Kalle som följt Fritjofs blick, blinkade med ögat och sa:
Du kanske ska ta en paus från spelandet en stund.

Med snabba steg var Fritjof framme och knackade karln på axeln som dansade med Hjärta och sa:
Det är min dans nu kliv åt sidan.

Karln släppte Hjärta illa kvickt för en sådan blick Fritjof hade då kliver man åt sidan. Det blev både en och två danser och några till för Fritjof och Hjärta och Kalle tänkte nu får de snart sätta sig för jag vill ha en paus.

Det var som om Fritjof hört Kalle tankar för han sa:
Vi sätter oss en stund och språkas vid.

De slog sig ner i gräset en bit bort. Fritjog tog Hjärtas hand och sa:
Det blir väl du och jag nu.

Så blev det. Det fick 15 barn och många år tillsammans min Farmor och Farfar fyllda med både glädje och sorg, sånt som hör livet till. Jag har väl berättat lite fritt om deras början på sitt liv tillsammans. Men farfars ord kommer över mig idag. När farmor hade gått bort och han satt och berättade för mig om deras liv tillsammans.

Då sa han:
Lillmossan, du förstår för mig var hon alltid den femtonåriga flickan i den röda klänningen.

Lillemor Wilhelmsson Holmlund

En skojares betraktelser. Bilen

junk-car
Jag lånade ut en gammal bil till en kille som nyss hade fått körkort. Den här bilen hade lite hyss för sig, den smällde bland annat en avgassmäll varje gång man vred av nyckeln. Ett hyss som bilens förare hade mycket roligt åt när han körde genom byn.
Han sköt en
hel räcka av avgassmällar när han passerade byn. Det dröjde inte länge innan polisen kom på besök och ville se licensen. Vilken licens frågade jag, på vapnet svarade polisen. Vilket vapen frågade jag, det vapnet som skjuts med när ni kör genom byn.
Vi tog med polisen ut till bilen för en demonstration av vapnet.
Varpå han slog händerna för ansiktet och sa, telefonen har gått varm och anmälningarna har strömmat in om att ni skjuter i byn och så är det bara avgassmällar.

En skojares betraktelse. Prästgården

800px-Prästgården_Jokkmokk
Jag hade köpt en gammal prästgård på 90-talet och hade precis flyttat in. När jag fick höra att det var ett möte i byn. Ortsborna hade träffats för att diskutera hur de skulle kunna bli av med »tattarna«.
Eftersom detta kom till min kännedom och det var mig och min familj det handlade om bestämde vi oss för att gå dit. Det var jag, mamma och Eldarn som styrde kosan mot mötet på Folkets hus. När vi kommer in är det ett fruktansvärt liv, folk diskuterade högljutt. I lokalen fanns vanligt folk, polisen, tullen, tv och reportrar. När vi klev in lade sig tystnaden. Någon frågade vad vi gjorde där och jag sa
– Är det mig ni ska diskutera om så måste jag få svara för mig.
Någon sa att de ville bli av med oss för att fastighetspriserna sjönk. Det var så mycket folk där inne att jag såg inte vem som sa det, jag bad då personen resa sig upp så skulle jag svara. Men det gjorde han inte utan svarade gömd bakom massan att det vågade
han inte för han var rädd för repressalier.
Vera 82 år gammal tar då till orda och säger att jag är inte rädd för repressalier. Sen säger hon att
– Jag är däremot rädd för att bli våldtagen på väg till kyrkan.
Jag svarar då att snälla Vera drömma får du göra i sängen, på väg till kyrkan är det bara ett önsketänkande. Ingen kommer att våldta dig. Halva Folkets hus brast nu ut i skratt över Veras påstående, det blev orimligt även för de mest upphetsade där inne.

 

En skojares betraktelser. Silverkryckan

index
En resandeherre går in på en krog, sätter sig vid ett bord och gör en beställning. Han ser att någon har glömt en promenadkäpp, en grann sådan dessutom. Han tänker att det var väl synd och skam att en så snygg käpp ska vara utan ägare och förbarmar sig över
den.
Efter en stunds funderande och beundrande över käppen inser han att här finns det utsikter för en ny inkomstkälla. På käppens silverkrycka finns en gravyr, där står skrivet Greve Piper.
Mannen tänker att ett sådant märkvärdigt namn vet man aldrig när det kan komma till pass. Käppen blir hans nya följeslagare och tjänar honom väl. Den blir ett stöd på mer än ett sätt, han ser alltid till att den syns väl när han gör affärer och blir på så sätt ett slags legitimation i affärerna, med medföljande kredit.
Namnet som står skrivet i silver på hans käpp ökar hans trovärdighet inte bara i affärer utan även på nöjesfronten. När han besöker en krog, vilket händer regelbundet, lägger han käppen väl synlig på disken och kan festa hela natten utan att betala ett öre.
Om han någon gång fick stå till svars för sina tilltag förtäljer inte historien, men han fick heta Greve Piper till den dagen han dog.

MUCF söker minst fem personer ur det romska civila samhället till en kortare filminspelning.

 

MUCF söker minst fem personer ur det romska civila samhället till en kortare filminspelning.
Vi vill bland annat förtydliga hur vi kommer att behandla era personuppgifter. Läs mer i den uppdaterade bilagan.  Jag har även fetmarkerat tillägget nedan.
I bilagan kan du läsa mer om vad filmen ska innehålla och på vilket sätt vi kommer att använda den.

Så här gör du om du vill vara med i filmen

Skicka ett mail till Helena Lundgren (helena.lundgren@mucf.se) och ange följande:

  • Namn på dig som vill delta i filmen
  • Vilken romsk grupp du tillhör
  • Hur gammal du är
  • Könstillhörighet
  • Om du är tillgänglig för inspelning den 8 eller 14 november.
  • Skriv i mailet att ni samtycker till att MUCF får behandla era personuppgifter inom ramen för uppdraget. Det innebär att ni samtycker till att ovanstående uppgifter som ni lämnar får användas i urvalet. Ni samtycker också till att MUCF får sprida och använda filmen enligt uppdragsbeskrivningen. Uppgifterna om dig själv som du har lämnat kommer att gallras (det vill säga kastas bort) när filmen är klar.

Vi frågar om romsk grupp, ålder och könstillhörighet eftersom vi vill ha en bred representation bland de som syns i filmen.

Observera att MUCF är en statlig myndighet vilket innebär att de uppgifter som kommer in till myndigheten är allmänna och kan komma att lämnas ut om någon begär detta. Myndigheten gör dock en prövning vid varje begäran, om handlingen kan sekretessbeläggas (hållas hemlig). Det kan bara bli aktuellt om någon begär ut en handling innan dess att filmen är klar och myndigheten ännu inte har hunnit gallra (kasta) uppgifterna. Du har rätt att få veta vilka personuppgifter som myndigheten hanterar om dig och kräva att dessa tas bort om du inte vill att de ska vara kvar.

Med vänliga hälsningar Helena Lundgren

__________________

Helena Lundgren – handläggare/Desk Officer

Myndigheten för ungdoms-

och civilsamhällesfrågor

Swedish Agency for Youth and Civil Society

Medborgarplatsen 3, plan 11, Box 17 801, 118 94 STOCKHOLM

tfn +46 8-566 219 65 (00), fax +46(0)8-566 219 98

e-post: helena.lundgren@mucf.se

webbplats: www.mucf.se