En skojares betraktelser: Fritjof, Ornäsdragarn och Brunte Brakskit

häst

Detta hände sig i Dalarna-runt 1920

 Fritjof var i behov av en ny häst så han tog sällskap med bror sin Hjalmar till marknaden. Det fanns denna dagen en hel del att välja och titta på. Men Ornäsdragarn gick de bara förbi för det visste varenda dinglare att med den karlen gjorde man inga affärer med. För alla visste vad han gjorde med hästarna till marknaden.

Så fick Fritjof syn på en brun valack som såg skaplig ut och verkade vara en bra körhäst. Vi väntar lite, sa Fritjof till Hjalmar tills karln som bäcknar den gjort klart affärerna med de andra kritterna. Han har kanske har blivit lite mjuk i knäna efter de köpesupar han har fått och då kan jag kan få den till ett bra pris.

Så de stod där och väntade och såg på när karln, en stor rundhult mas ifrån Vansbro, gjorde den ena affären efter den andra och fyllde på sin libra samtidigt som han tog suparna.

Till slut sa Fritjof:
Det var då en sjutusan till karl att tåla brännjack, han står ju rak som en fura.

Men hur det än blev med karlen från Vansbro och suparna så lyckades Fritjof få valacken till ett bra pris som bägge var nöjda med.

Just när de skulle till att gå för att skaffa en liter starkt att fröjda sig med (Fritjof pennade alltid, inget brännjack för än affärerna är klara så man håller sheron klar) stötte Hjalmar till Fritjof i sidan och sa:
Dicka pre Fritjof en bekant.

Nog var det en bekant alltid en stygglig bonde. Som för ett tag sedan, när han och hanses drängar en Lördagskväll fått i sig någon liter och skaffat mod, fick för sig att de skulle köra i väg tattar-packet-från deras nattläger. Fritjof hade då fått slagits för för sig och Hjärtat (Sofia) och de smås liv. Och hade inte en annan bonden (en bra karl ) som de fått löfte av att slå sig ner hos kommit till hjälp med sitt hemmafolk så vet man inte hur de hade slutat.

Hm -sa Fritjof, vi gör så här sa han och viskade i Hjalmar öra. För nu ska Brunte-brakskit få tebaks av tattarpacket. De bägge bröderna såg till att stygglingen såg dem och sen gick de till Ornäsdragarn. Där kerade sig Fritjof to att vara intresserad av en av hästarna den såg ju pigg ut men dickade man lite mera noga så såg man det man skulle se.

Fritjof frågade Ornäsdragarn vad han skulle ha för hästen. Karln sa sitt pris. Nja, sa Fritjof, du får allt slå ner. Det kan jag inte, svarade Ornäsdragarn, detta är ju den bästa av de jag har med mig i dag.

Hjalmar slog ut med händerna och sa till Fritjof:
Miro kan tji hilpra dig-miro honkar black.

Snabb som ett bössskott var då stygglingen framme vid Ornäsdragarn och sa:
Jag tar hästen till ditt pris, för det här packet förstår sig inte på när de ser något bra.

Hjalmar sa:
Nu stilar vi oss och jar så karln får göra sin affär. 

De bägge bröderna lommade iväg. Men bakom knuten till värdshuset slog Hjalmar sig på knäna, sadde och sa:
Jag mular Fritjof.

Fritjof flinade tillbaka och sa:
Nu är vi värda mer än en sup.

Senare på kvällen när de bägge bröderna,glada av dagens affärer, var på väg hem med valacken förspänd framför vagnen. Fick de syn på stygglingen efter vägen. Vagnen stod still och hästen hans låg stilla på vägen.

När bröderna passerade sa Fritjof:
Ja du, Brunte-brakskit nu får du allt kasta upp hästen på axeln om du ska få hem dem.

Som Farfar sa till mig när han berättade detta:
Man får alltid en chans att ge igen och många gånger krävs det inte styrka.

Lillemor Wilhelmsson Holmlund

Annonser

RUNG uttalar sig artikel i tidningen Opulens om barnhem

RUNG uttalar sig artikel i tidningen Opulens
PERSONLIG ASSISTANS. Det går bra för landet Sverige. Högkonjunkturen ger ringar på vattnet och finansminister Magdalena Andersson pratar om hur svensk ekonomi blomstrar. Konjunkturuppgången i Sverige borde komma alla människor till godo, kan man tycka. Därför är det obegripligt varför man sparar in på de allra mest utsatta i vårt samhälle.
För samtidigt som den svenska ekonomin blomstrar väljer den socialdemokratiska regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att spara in på den personliga assistansen. Motiveringen till uppdragen sägs handla om kostnader. Timmarna i assistansersättningen har på tio år ökat från i genomsnitt 101 timmar per person och vecka till 127 timmar. Vilka kostnader menar de?
Socialdemokraterna satt vid makten förra gången det begav sig, även om alla partier var med på den lagstiftningen. Detta skedde på 30- och 40 talen i vårt land. Lagarna skapades för att komma åt ”problemet” som då var ”tattare” (resandefolket), psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och personer med fysisk funktionsnedsättning och då i synnerhet kvinnor. Samhället försökte gömma undan och utrota dem, de dög inte som människor.

En skojares betraktelser: Fritjof och Hjärta

Carl-Jularbo-med-farFrom Wikimedia Commons

Det var år 1913 i Roslagen och midsommar. Många resande hade samlats. Femtonåriga Hjärta gick runt där bland vagnarna och visste inte riktigt hur hon skulle få dagen att gå fortare.

Till kvällen skulle hennes kusin Kalle Jularbo komma och med honom Fritjof. Hennes kinder blev lika röda som klänningen hon lyckats manga till sig när hon tänkte på honom Fritjof. Han var ju en sån ståtlig karl.

Wilhelm hennes far skrockade när han såg henne och blinkade till de andra han satt och pratade med och sa:
Devel så dotra styrt ut sig kan ni förstå varför.

Det blev ett giddrande med Hjärta och hennes kinder blev rödare och rödare och en av de äldre fruntimmer sa:
Tror du Hjärta att en sån chuckard tjavo som Fritjof kommer att jura pre dig. Tror du han vill kamma en tjeja som honkar så kerja.

Hjärta som i vanliga fall kunde tala för sig blev plötsligt väldigt blyg och försvann till vagnarna längst ner vid backen där hon hjälpte till att skala pabbarna så skalen stod som ett fiskstim runt henne.

Under tiden i en vagn några mil därifrån satt Kalle och Fritjof och språkade om vilka låtar Kalle tänkt sig att spela på kvällen. Fritjof som spelade på ett gammalt enradigt dragspel-skulle också vara med och spela.

Men du sa Kalle flinande och stötte till Fritjof :
Du har väl inte tänkt dig att spela hela kvällen med mig du vill väl dansa med en viss jänta va.

Fritjof fick helt plötsligt mycket att att göra och syna tömmarna han höll i och det enda Kalle hörde som svar var något hmpt-liknande.

 Så kom då kvällen och när alla hälsat och språkats vid en stund så där som man gör när man inte träffats på länge tog Kalle dragspelet och tillsammans med Fritjof bjöd han upp till dans. Hjärta-stod lite vid sidan den däringa blygheten hade bara kastats sig över henne igen hon vågade knappt snegla mot Fritjofs håll.

Fritjof fingrar rörde sig snabbt över dragspelet medans ögonen letade efter Hjärta. Se där, han fick syn på henne. Så grann hon var i sin röda klänning. Men hans ögonbryn drog ihop sig, hm, hon vart visst uppbjuden av en annan.

Det blev några felaktiga toner på dragspelet och Kalle som följt Fritjofs blick, blinkade med ögat och sa:
Du kanske ska ta en paus från spelandet en stund.

Med snabba steg var Fritjof framme och knackade karln på axeln som dansade med Hjärta och sa:
Det är min dans nu kliv åt sidan.

Karln släppte Hjärta illa kvickt för en sådan blick Fritjof hade då kliver man åt sidan. Det blev både en och två danser och några till för Fritjof och Hjärta och Kalle tänkte nu får de snart sätta sig för jag vill ha en paus.

Det var som om Fritjof hört Kalle tankar för han sa:
Vi sätter oss en stund och språkas vid.

De slog sig ner i gräset en bit bort. Fritjog tog Hjärtas hand och sa:
Det blir väl du och jag nu.

Så blev det. Det fick 15 barn och många år tillsammans min Farmor och Farfar fyllda med både glädje och sorg, sånt som hör livet till. Jag har väl berättat lite fritt om deras början på sitt liv tillsammans. Men farfars ord kommer över mig idag. När farmor hade gått bort och han satt och berättade för mig om deras liv tillsammans.

Då sa han:
Lillmossan, du förstår för mig var hon alltid den femtonåriga flickan i den röda klänningen.

Lillemor Wilhelmsson Holmlund